tbtopst.gif (287 bytes)
mumiral.jpg (9733 bytes)Saknar språket men inte kompetensen

Miralem Pervizovic anser inte att språket skulle behöva vara ett hinder för invandrade journalister. I alla fall inte så länge de behärskar redigeringsteknik. Själv är han övertygad om att han besitter massor av värdefull kunskap som tidningarna saknar.

Efter 16 år på Radio Banja Luka i Bosnien-Herzegovina flydde Miralem Pervizovic till en flyktingförläggning i Lomma 1993. Två veckor senare hade han gjort sin första egna tidning: Asyl Times. Den vände sig till andra flyende bosnier och innehöll råd om hur det nya hemlandet fungerar och hur man bäst letar efter sina släktingar. Där fanns också bosnisk historia och politiska kommentarer till händelser både i det gamla och nya landet.

- Jag kände mig ansvarig att göra något för mitt land. Tidningen blev mitt bidrag till mina landsmän, säger Miralem Pervizovic och visar upp en faktaspäckad tidning.

Under de följande två åren kom Asyl Times ut punktligt varannan onsdag. Miralem Pervizovic läste svenska på dagarna och gjorde tidningen på nätterna. När personalen på flyktingförläggningen gått hem för dagen, intog han deras kontor. Han lånade en gammal skrivmaskin, klippte bilder och klistrade för hand. Sedan stod han hela natten och kopierade tidningen, vände blad i tio timmar för att få ihop 300 exemplar.

Ett par år och tusentals svenska ord och fraser senare stötte Miralem Pervizovic på en ny utmaning. Informationscentrum för invandrare (ICFI) startade i Malmö, och Miralem Pervizovic blev projektledare. Centret jobbade för att ge invandrade journalister möjlighet att fortsätta med sitt yrke i Sverige.

- Vi måste inse att vi aldrig kommer att få jobb som skribenter på Sydsvenskan. Men språket borde inte behöva hindra oss om vi lär oss tekniken. Jag har sysslat med radioredigering i hela mitt liv och kan sköta även svenska spakar.

Medan Miralem Pervizovic berättar vilar hans händer tryggt i knät. De skulle kunna vara hans främsta arbetsredskap. Flera av kursdeltagarna på ICFI fick jobb som tekniker eller layoutare efter kursens slut. Några blev frilansjournalister och andra korrespondenter i sina hemländer. Men Miralem Pervizovic är arbetslös sedan i somras.

Sysslolös är däremot det sista man kan kalla honom. Han är en av grundarna av Internationella journalister, ett förbund för de som inte kommer in på den svenska arbetsmarknaden och som alltså inte har rätt till medlemskap i Svenska Journalistförbundet.

Han är ordförande i Svensk-Bosniska information och media föreningen och chefredaktör för föreningens informationsblad Novosti. På kavajslaget sitter två blågula flaggor , en svensk och en bosnisk.

Miralem Pervizovic har gått den ena kursen efter den andra. När han uppmanades att läsa matte på komvux, förvånades lärarna över att han hade alla rätt på samtliga provräkningar. Han förklarade då att det inte var matematik han behövde öva på utan svenska.

- Jag är trött på att bara sitta i skolbänken. Det jag kan lära mig av att lyssna har jag lärt mig vid det här laget. Nu vill jag förkovra mig på en arbetsplats genom att skriva och prata svenska varenda dag. Han är övertygad om att hans kompetens behövs på redaktionerna.

- Jag klarar visserligen inte av att skriva på svenska, men jag sitter inne med massor av värdefull kunskap som tidningarna saknar. Arbetet påstod för en tid sedan att det inte finns något bosniskt språk. De vet inte bättre, men jag pratar det ju varenda dag. Och biblioteket har både böcker och tidningar på bosniska.

Av Malin Ullman

Foto Malin Ullman

 

strecknl.gif (128 bytes)

Tillbaka

© 2000 SWEBiH Media
All Rights Reserved.